wastvind

Lite av varje.

Lite av varje. ( hittade en inlägg jag glömt posta så jag postar det nu, från den 23/3)

Ögonblick att minnas. Jag försöker säga till mig själv (och till Thomas) – Kom ihåg det här ögonblicket.  Jag försöker skriva ner en och annan notering om min vardag och vår vardag, våra gemensamma ögonblick.  Idag fick jag ett sådan där ögonblick vid 13 tiden (7 svensk tid). Jag satt på stranden tillsammans med Thomas, Pelle och vår kompis Thomas som är på besök. Vi hade varit på stranden ett slag. Thomas (min) hade fått i sig mat och även jag fast på olika sittningar. Vi hade badat och var alla nöjda och glada. Trots att vi nyss hade badat var min kropp nog till 80% täckt av sand. Thomas:arna  byggde i sanden och var hur nöjda som helst.  Jag slappnade av, la mig ner på stranden raklång, hörde ni, slappnade av och blundade ett par sekunder. Pelle satt mitt emellan Thomas:arna och ”brummade” med sina färgglada bilar och sin gula traktor. Allt detta samtidigt som solen värmen, himlen är alldeles klarblå och havet brusar. Det är sådana ögonblick som jag vill minnas. Jag minns de alltid bättre om jag säger till någon annan att minnas just detta ögonblick, så när jag vill minnas ett ögonblick så påminner jag någon annan om hur bra jag tycker att livet är just då. Ögonblick.

Nu på eftermiddagen/kvällen mötte jag min kollega och vän på fredagsmarknaden för att träffas och för att få lite shoppingtid. Det är alltid så roligt. Hon är så härlig min kollega Roh, alltid något nytt, spännande att berätta. Hon är en 31 årig thailändska som jag känt sedan 2008. Idag skulle vi ses 18:15 men när klockan blivit 18:27 ringde jag och jag får till svar.. Commming, Commmmming!  Jaja, väl där så strosar vi runt. Pratar om det mesta och ingenting. Jag är ofta ganska hård när jag prutar. Jag bestämmer mig innan vad jag är beredd att ge. När försäljaren sedan tar fram miniräknaren så bestämmer jag mig nästan omedvetet beroende på den summan de skriver i om jag ska ta mig an en diskussion om priset. Efter ett tag säger Roh, jag antar att de inte kommer gilla mig efter idag. Jag frågar om det är för att jag är med och hon säger ja. Det är för att jag är farang och hon inte. Hon får ett pris, jag ett annat. Vi ska inte shoppa tillsammans tycker försäljarna. Men det tycker vi, eller åtminstone jag. Ibland kan det ju gynna mig. Att kunna en och annan fras + siffror på thai gynnar mig ofta när jag handlar. Innan de ens hunnit slagit in summan de vill ha, har jag sagt det pris jag är beredd att ge. Ofta får jag det pris jag vill ha. Men inte alltid. Sen är jag inte rädd för att ta i när jag prutar, ibland lyckas jag och ibland får jag en blick som om jag vore från vettet. Värt ett försök, här finns ju hundratals försäljare som säljer ”typ” samma saker. Idag handlade jag en väska, lite hårklämmor, några t-shirtar och shorts till Pelle – till i sommar och ett alfabet. Tror det var allt.

Jag har precis lagt Pelle, Thomas började. Men så lyckades jag komma hem precis när Pelle skulle somna in och han ”råkade” se mig. Det är dömt att misslyckas. Vi bor, som jag kanske tidigare sagt i ett kök med sovalkov, sovalkoven har en glasvägg som är mörk men man kan se bra inifrån och ut. Därinne sover vi alla tre. Jag och Thomas längs fönstret och Pelle vid vår ena sida på sängen i sin egen säng. Pelle har fram till nu sovit oroligt en tid. Det har varit tufft för oss med sjukdomar såsom hosta, förkylningar och vattkoppor.  Men sedan vi slutade med amning så har nattsömnen blivit betydligt bättre. Nu kan han sova 19-02 utan att vakna och bli ledsen. En napp kan man behöva fixa men inget annat. Efter 2 har det blivit lite oroligt ett tag men tänk vilken skillnad. Under ca 13 månader har jag MAX sovit 4 h i sträck. Att nu vid flera tillfällen få sova mer än detta i sträck är för mig underbart! Kanske kan det bli en HEL natt i framtiden, det finns ett ljus i tunneln.

I lördags var jag och Maria i Patong. Det var trevligt. Roligt att komma ut en kväll. Klockan hann bli läggdags för Pelle innan vi for iväg med Pelle var fortfarande vaken när jag åkte. Pelle och pappan skulle få ett par timmar för sig själva och förhoppningsvis skulle Pelle sova gott.  Jag och Maria hann precis in till Patong och Jungceylon innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Jaja, så hade det ju varit ett tag så det var ju inget nytt. Vi slog oss ner under tag och beställde in Pepsi och morotskaka. Nja, det här med bakverk det kan ingen i Thailand är jag beredd att påstå. Men det var hur som helst trevligt. Vi satt där ett par timmar, innan vi fortsatte mot en bar och sedan till ett fiskspa.

Hoppa hit, hoppa dit.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: