wastvind

Hard working man?

Jaha, då var det dags för mitt inträde i bloggvärlden. Karin har tjatat om att jag ska ta mig i kragen och skriva ett inlägg. Nu är det dags.

För någon månad sedan, stod jag ganska uppstressad på en gata i Kungsör, med några fjärrvärmeprojekt som inte gick min väg.

Rörmaterial som inte passar, massa veckors med leveranstid. Entreprenörer som inte håller vad dom lovar, avkrävande att få stänga av gator efter eget önskemål, piskande på grävmaskinister som måste gräva fortare, samtidigt vara trevlig mot kunder som inte vill frysa, plus att dom fick sina uppfarter uppgrävda precis innan jul. Ett rätt krävande scenario som kräver mycket handpåläggning och en fast och hård beslutsamhet.

Känslan av ett kvalificerat yrke som kräver sin man.

 

Men:  Fel fel fel…. 

Som dom där personerna i det gamla pedagogiska barnprogrammet från Sverige skulle ha sagt.

Fler myror än för några elefante… eller ja ni vet, jag minns aldrig vad det heter.

Nu, efter månad på mitt nya jobb som föräldraledig har jag börjat kunna slappna av så pass, att jag kan njuta av att sitta och skriva blogg med högerhanden samtidigt som jag kör barnvagnen fram och tillbaka skakandes med vänsterhanden. Vägen dit har varit bitvis lång.

Jag brukar alltid försöka intala mig själv att förnyelse förnöjer, och vikten av att ständigt sträva framåt för att lära sig nya saker.

Aldrig trodde jag att det fanns så mycket man var tvungen att lära sig på så kort tid när det gäller ”småkillar”. Det är tydligt kännbart hur pass långt upp på läktaren man var, när man var arbetandes småbarnsförälder.

Mina bekymmer med dom långa materialleveranserna känns ju ganska löjliga jämförtvis med att man  av någon anledning måste skjuta på 09:30 sovningen. Eller hur allvarligt är det inte om klockan börjar närma sig 11:30 och dagens lunch inte är införskaffad? Det är saker som verkligen är avgörande!

Innan jag hoppade på tåget som verkställande förälder var jag lite orolig över hur PW skulle reagera på hur att mamman försvann, eller hur Pelle skulle hållas ur solen, Pelle Pelle Pelle osv.

Sanningen visade sig att det enda jag behövde vara orolig för, hade inte alls med PW att göra. Utan det visade sig att det största problemet var JAG!

Jag har som tidigare jourarbetare med många hundratals övertidstimmar insett att min sömn är helt avgörande för min förmåga att vara en proffisionell pappa. Jag kan värmeverka många långa pass utan sömn, men jag klarar inte en förmiddags Pappning utan sömn.

Många andra utmaningar har såklart uppstått, men problem är ju till för att lösas. Därför tänker jag skriva en ”Trouble shooting list” som jag känner att jag vill dela med mig av. Jag känner ju flera småbarnspappor som kan vara glada över ett kunskapsutbyte. Själv har jag tydligen varit dålig på att ta till mig vissa knep, innan verkligheten slog över mig som ett rusandes expresståg.

Jag skriver en ihop en liten lista i slutet av det här inlägget, jag är tacksam för kunskapsutbyte.

Belöning och kvarskatt

Belöningen att vara svensk arbetandes medborgare, är verkligen möjligheten att få betalt för att vara hemma med sitt lilla barn. När man jämför sig själv med många av de andra nationaliteterna man möter här i Thailand inser man snabbt hur lyckligt lottad man är! Det är verkligen en fin möjlighet jag fått att kunna vara hemma och få ”lära känna” Pelle och framför allt mig själv. Det är få saker som är så härligt som att ha en vaknandes lillkille som skrattar när han öppnar sina ögon och tittar på mig, eller hur han skrattar åt sin mamma när hon tar på sig sina glasögon. Att få lära en liten pajas hur kor låter, jaga katter, hur man dricker direkt ur en flaska eller kanske bara skratta åt han när man byter ut hans vatten mot thailändskt hysteriskt bubblandes mineralvatten. Det är sann glädje!

Kvarskatten är:

I vissa fall oundviklig, när man som jag eller PW har passerat ett års strecket, när man lagom börjar känna att man är lite mer ”ett med gejmet”, en mamma som börjar prata om att visst vore det väl roligt med ett syskon?  Vad svarar man på det?

Jag antar att det är som med skatteverket, bara betala och tänka på att pengarna eller vad man nu får betala oftast går till något som blir bra i slutändan…

Nu måste jag skynda mig att avsluta det här, klockan börjar närma sig mat, och vår lille "plös" räknar med att få sina makaroner färdiga till 12:00. Vem vill riskera att få en skällandes pojke på halsen?

 

/thomas

 

Ps. Den kvalificerade rollen av att vara pappa, kräver en utvilad dito Ds.

 

 

Ps. Ps. Här kommer min ”bra att veta lista” Ds

 

Blöjbyte > Cyklop

Tandborstning > Judogrepp

Matning > laptop och youtube (roary racerbil funkar för mig)

Ostimulerad pappa > barnvagn + promenad

Ostimulerad pojke > barnvagn + katt eller ko

Ostimulerad mamma > facebook eller wordfeud

Trött pojke > barnvagn

Trött pappa > barnvagn + följ pojkens sovrutiner

Trött mamma > stäng av WIFI routern

Olydig pojke > sömn + tålamod

Olydig pappa > Rosor och kall cola till mamman

Olydig mamma > stäng av WIFI routern (i smyg)

Hungrig pojke > Mat innan det egentligen behövs

Hungrig pappa > Mat när det passar

Hungrig mamma > Får inte hända