wastvind

Jordbävning och tsunamivarning.

Hej allesammans.
Det har varit en händelserik eftermiddag. Jag är trött nu. Jag väntar på att Thomas ska komma hem. Sen ska jag försöka sova. Det blir ett kort inlägg om dagen.

Vid 15 tiden kom jag och Pelle hem efter en stunds lek i poolen hos Mimo. Pelle var trött och somnade. Jag plockade lite här hemma och sedan satte jag mig en stund framför datorn. Satt och kollade på något då jag kände att hela stolen liksom skakade till, tänkte för mig själv att den kanske börjat gå paj..? För särskilt tjock är jag ju inte... funderade en gång till men fortsatte sedan med mitt på datorn. Sedan hände det igen. Stolen rörde sig på ett konstigt vis. Jag tittade ut genom myggnätsdörren och såg att Pelles parasoll på cykeln rörde sig. Konstigt. Jag tog de blöta handdukarna som vi just använt och gick ut med dessa på verandan för upphängning. Då kommer de thaiare på moppar till grannladyn. Grannladyn säger.. -Did you feel the eathquake? Yes, I did, säger jag. Det var så självklart när hon frågade. Givetvis var det jordbävningen jag känt av. Sedan började hon förklara att personalen från ett av strandhotellen var på väg mot henne och hennes hus.
1000 tankar i mitt lilla huvud. Thomas var på väg mot flygplatsen med en annan Thomas. Pust. Jag ringde honom och de hade ännu inte åkt från Kamala. Jag berättade vad jag varit med om och ber honom att komma hem, skicka Thomas i en taxi är du snäll. Sen lägger jag på. Det tar tid innan Thomas kommer. Olle är på väg och han kommer till vårt lilla hus. Men strax innan han kommer säger grannladyn att jag gärna får åka hem henne upp till bergen om min man inte är hemma. Nej, jag vill ingenstans utan Thomas tänker jag. Jag ringer igen. Han är på väg hem. Jag packar ihop vad jag kan komma på är nödvändigt, Pelle-mat, blöjor, våtservetter, filtar, pass, pengar och alvedon.

När Thomas kommer hem har han grabbarna Magnus o Thomas med sig. Thomas W skulle flugit hem nu ikväll.  Thomas tar en snabbcheck här hemma och sedan tar vi vagnen och Pelle som nyss vaknat och hoppar in i bilen upp mot berget. Overkligt. Där är redan fullt av människor och bilarna står parkerade längs vägen. Jag blir trött av att skriva det här nu. Men jag fortsätter.

Vi funderade om vi skulle vara vid bilen, som vi parkerat nästan så långt upp det gick eller om vi skulle gå ännu längre upp där vi kunde se vattnet. Vi började med att sitta vid bilen. Det var middagsdags för Pelle och tack och lov har vi fått flera laddningar med burkar ner från vänner o bekanta så att vi har ifallatt. Nu var verkligen ett bra läge med burkar. Pelle åt men kände säkert på sig att vi var stressade, oroliga och annorlunda. Pelle åt och lekte sedan en stund på flaket. Vi var alla samlade, Olle, Thomas, Thomas, Magnus och så jag å Pelle. Efter en stund hör jag även ett rop från ett hotelltak i närheten. Det var Mimo. Skönt! Efter en stund vill Thomas gå upp på berget och jag vill inte vänta nere vid bilen så vi följer med allesammans. Pelle på Thomas arm. Jag hjälper en thaidam upp för den branta grus/sandbacken, säkert 80 år gammal. Det är varmt och fuktigt. Människorna i vår omgivning går uppåt, är lugna men allt känns ovisst och oroligt. Det är en hel del människor där uppe på platån. Både thaiare och faranger. De delar ut vatten till alla, några thaiare. De har ett strandställe nere vid beachen. Några i deras sällskap har walkie-takies och uppdaterar oss alla med information. Alla hjälps åt, någon delar med sig myggspray, en annan leker med min orolige pojk, en tredje gör upp en eld för att hålla myggorna borta. När jag och Pelle kommer tillbaka till vår strandmatta ligger det en 2årig Noel på vår matta och tar en paus. Pappan pratar i telefon med sin oroliga far i Sverige. Vi sätter oss bredvid och leker med två små pärlfigurer med en pingla i svansen som Pelle blivit road av och fått av en thaitjej bredvid oss. Det kom thaiare och delade ut glass, mjölk och andra tilltugg till barnen. Alla thaiare ska ha en stor eloge för deras otroliga sätt att vilja ta hand om oss som inte förstår eller vet.

Pelle fick ännu en matburk där uppe på höjden och vi delade med oss till några andra med barn. De blev glada. Pelle blev väldigt ledsen då någon skrek, och började även bli trött. Klockan gick och rätt som det var sa de att nu kommer vågen. Klockan var närmare 19. Men jag eller vi såg ingen våg. Det började skymma. Djuren började låta. Vi satt på strandmattan.. här sitter vi. Högt uppe på ett berg, det är varmt och utsikten enorm. Tur att det inte regnar. Den lervälling som det hade blivit där hade inte varit rolig. Jag, Thomas och Pelle satt på vår strandmatta och hjälptes åt med att få i Pelle ett kvällsmål. Vi visste inte var vi skulle ta vägen, skulle vi stanna häruppe hela natten? Någon sa att vågen skulle komma om 50 minuter, någon annan 18:30, en tredje 19 och en fjärde vid 21? Efter en stund i alla fall kom det en dam och sa att the gouverment hade skickat bussar som skulle ta oss till ett ställe där vi kunde få tak över huvudet, mat och toaletter. Hur skulle vi göra? Vi kom fram till att vi borde åka med. Vi började ta oss nedåt, nu var det mörkt. Thomas lyste med sin gigantiska dyklampa så det blev ljust. Skönt. Vi gick ner för branten som är brant. Jag har aldrig varit så långt upp som vi var idag. Jag har alltid tyckt att "djungeln" verkade så läskig däruppe, idag var djungeln min vän och jag satt mer än gärna där med skogen alldeles nära. När vi väl kom ner fanns där inga bussar. Bara hotellbussar som kom och hämtade sina hotellgäster. Hm? Jag gick in till skolan som ligger alldeles nära berget för jag såg att där var det många människor. De hade datorerna uppkopplade och hade direktkontakt med Sverige. De sa att om efterskalvet skulle gett ifrån sig någon våg borde den ha varit här vid 20 tiden. De skulle stanna i skolan tills dess. Okej, vi traskade hemåt. Erbjör någon familj som bodde på Sunwing att de kunde få "checka" in hos oss, inte stort med ändå nära berget och tak över huvudet. Men de tackade nej för nu.
Vi gick hem. Lät väskorna vara packade och försökte koppla av, komma ner i varv.
Jag gjorde klar Pelle för natten, Olle läste på nätet om vad som sas och Thomas lagade mat till sin Karin som bara hade ätit frukost och en pannkaka under dagen. Magnus och Thomas vet jag inte vad de gjorde.

Jag och Pelle delade på min tallrik med makaroner innan han kom till ro, och sedan har alla pojkar tagit sig till respektive hotellrum. Nu är det regn på ön, paddorna låter och Thomas har gått och lagt sig före mig, andra gången sen vi landade i januari.

Jag är genomtrött och slut efter en dag med många intryck och händelser. Jag måste säga att jag längtar lite hem efter en dag som denna, så ni vet.

Hoppas ni är rädda om er där ni är nu. Det försöker vi vara. Orkar inte läsa igenom vad jag har skivit med läs och korrekturläs inte så noga nu.. utan det är lite kort om vad som hänt oss idag.

Allt för nu, god natt

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Skönt att höra att allt är bra med er och att ingen våg kommit och förstört er vardag! Var rädda om er och nu är de inte länge tills vi får ses, som ja längtar. Kram!

2 marit
skriven :

Jag har tänkt på er idag!

Så skönt att höra att ni har de bra!!!

3 Elin
skriven :

Som VI har tänkt på er i dag.... hört på nyheter lyssnat på radion och tittat på TV. Så skönt att höra att ni mår bra! Var rädda om er och kom snart hem. Saknar er!

4 Sofia
skriven :

Vad skönt att allt är bra med er.

Hoppas ni får lugn och ro nu.



/Sofia