De senaste dagarna har vi "hållt" oss nära hemma, vilket också är nära berget. Vi har spenderat mycket tid tillsammans med Maria och Sixten, som också bor vid bergskanten, vilket har varit kanonbra på alla sätt och vis! Vi har lekt tillsammans med smågrabbarna, poolbadat och även haft vattenkrig här hemma på gården.
Det har blivit en och annan morgonpromenad och igår skulle vi även iväg på en eftermiddagspromenad, jag och Maria och småpojkarna. Vi skulle träffas vid vår tvättant för att gå långa rundan förbi seven/eleven ---> Fantasea
------> Popeyes och sedan hem. Men när jag kom till tvättanten var Maria och Sixten inte där. Jag antog att de inte hunnit dit så jag fortsatte gå men mot deras hus. Efter en kort stund möttes vi. Det var som jag trodde, hon hade träffat någon bekant och småpratat lite med denna. Jag vände när vi möttes och vi fortsatte gemensamt mot mainroad. Vädret var lite ostadigt, som det är nu... gråa moln och muller i fjärran. Vi gick förbi tvättanten, ljudnivån är hög och vägen är dålig. Vagnen studsar mellan groparna och ljudet är högt. Det är nära en korsning och det är trafikerat där vid detta tillfälle. Jag och Maria småpratar, om vad minns jag inte. Jag slänger ett öga mot vår härliga, goa, fantastiska tvättant och ser skräck i hennes ögon. Hon tar sig för bröstet. Det är flera människor hos henne, vid hennes hus. Jag vet inte om de är kunder eller vänner eller bådeoch. Men hur som helst blir min spontana reaktion att slänga ur mig. - Are you okej? What happend? Och tillbaka får jag höra... ännu en gång. Earthquake!!! Jag hinner tänka tusen tankar och inte en enda. Telefonen ligger under vagnen, det ringer. Det är Thomas! - Vi tar av höger och går mot vårt hus. Det blir ingen promenad idag. Det blir med raska steg vi går mot vårat hus. Vi möter flera människor. På olika sätt gestikulerar de mot oss, för att få bekräftelse att vi vet vad de vet. Vi vet. Hemma väntar Thomas på oss. Han har lovat att hämta Jonathan som är hos en kompis på "The trees". Jag och Pelle hoppar av hemma hos Maria, tillsammans med Maria och Sixten och där, på deras tomt väntar redan thaiare på vad som komma skall. Pojkarna leker inne, lyckligt ovetande om vad som händer på vår jord, i detta land, i vår lillal by. Underbara små varelser! Thomas kommer tillbaka efter en kort stund med Jonathan. Han åker därefter till vårt hus för att hämta det vi behöver för kvällen. Han är tillbaka hos Maria efter en kort stund och meddelar att det är en hel del trafik förbi vårt hus upp till berget.
Thaiarna på gården håller oss uppdaterade även om uppdateringen på berget var bättre. Vi leker, läser på nätet, ser på tv, lyssnar och försöker förstå vad som hänt. Men efter ngn timma så meddelas det att det inte är någon fara och thaiarna på gården åker, till vad vet jag inte? Vi stannar kvar. Äter en sen middag. Men efter middagen, åker vi hem och försöker få Pelle i säng.
Det är konstigt att vara här nu. Man går på helspänn, kände jag något, kände du något? Vad var det som lät?
Idag var det ännu en jordbävning. Jag kände inte den jordbävning som var igår, inte heller den som var idag. En räcker för mig. Ingen hade varit ännu bättre. Men vi mår bra även om det känns konstigt. Vi håller oss här, nära berget. En och annan promenad och kortare utflykt.
Nu ska jag plocka undan lite leksaker och försöka komma i säng.
Vi hörs!